Ibn Taymiyyah’s Critique of Aristotelian Metaphysics
Zarkasyi, Hamid Fahmy, (2010) Ibn Taymiyyah’s Critique of Aristotelian Metaphysics. AFKAR Journal of Aqidah and Islamic Thought, 11 . pp. 167-190. ISSN 1511-8819 Official URL: http://apium.um.edu.my/ AffiliationsInstitut Pengajian Islam Darussalam, Gontor, Indonesia AbstractSatu dari persoalan utama perdebatan di antara para ahli falsafah Islam, khususnya di antara Ibn Taymiyyah dan Ibn Sina, adalah metafizik, terutama berkenaan persoalan utamanya. Bagi Ibn Taymiyyah, persoalan utama metafizik adalah wujud kulli yang mutlak (al-wujud al-kulli al-mutlaq), iaitu Allah SWT dan ia dapat dicapai dengan mengkaji Sifat-sifat DhatNya (lawahiq al-dhatiyyah). Manakala bagi Ibn Sina pula, ia adalah kewujudan (al-mawjudat), segala kewujudan berilat (kullu mawjud ma‘lul) atau usul bagi segala kewujudan berilat, dan bukannya Allah SWT. Pemahaman yang berbeza ini telah mempengaruhi pandangan yang berbeza tentang kewujudan Allah SWT dan tentang penciptaan alam
Metaphysics has always been one of the pivotal topics of debate between Muslim philosophers; this may especially be said about Ibn Taymiyyah and Ibn Sina. For Ibn Taymiyyah, the subject matter of metaphysics is absolute and universal Existence (al-wujud al-kulli al-mutlaq), namely God, which is known by investigating the intrinsic attributes of His essence (lawahiq al-dhatiyyah). For Ibn Sina, it is al-mawjudat (existing beings), the whole of caused being (kullu mawjud ma‘lul), or the principle abstracted from the whole of caused being, and not God. Such clear and discrete views resulted in different notions of God’s existence as well as of the origination of the universe Repository Staff Only: item control page
|